Förlossningsberättelse
Lördagen den 17 oktober 2009 gick vi och lade oss strax efter tolv och jag hade jätteont i ryggen. Men eftersom jag hade flängt runt som en dåre med dammsugaren under veckan så tyckte jag inte att det var särskilt märkvärdigt utan tog bara värmekudden under armen och gick till sängs.
Minns inte om jag sov något överhuvudtaget innan jag började reagera på att ryggsmärtan inte var konstant utan att den snarare kom och gick.. med ganska jämna mellanrum.
Misstänksam som jag var (efter flera veckor med förvärkar) så gick jag upp för att börja klocka det jag då trodde var vanliga förvärkar som snart skulle gå över.
Klockan var nu ca fyra, halv fem på morgonen den 18 oktober 2009 och jag minns att jag kände mig riktigt trött på att ha förvärkar och jag hoppades att det var på riktigt.
När timern visade att värkarna kom med ca 4-6 minuters mellanrum och höll i sig i ca 30 sekunder vardera så började jag förstå att det faktiskt var riktiga värkar jag satt och klockade. Så jag började knata runt i lägenheten för att snabba på det hela (man har ju läst om att man ska röra sig). Nu började det dessutom bli svårt att sitta still när jag fick en värk. Efter en stund så avtog det lite och nu visade timern på 5-7 minuters mellanrum istället.
För säkerhets skull så hoppade jag in i duschen för att se om det avtog helt (som förvärkarna brukade göra). Passade på att tvätta håret och ta bort sminket från dagen innan. Minns att jag tog ganska lång tid på mig och att jag blev besviken för att värkarna avtog. Kom inte lika tätt och höll inte i sig lika länge. Men några minuter efter att jag kommit ut ur duschen så började de komma tätare igen. Började klocka igen (var ju lite svårt att klocka under tiden som jag duschade) och mycket riktigt, nu visade timern ca 4-5 minuters mellanrum.
Någonstans här fick jag för mig att blogga och kolla Facebook, så tack vare det vet jag att klockan är ca 06.45. Hittills hade jag låtit Fredrik sova eftersom han druckit vin kvällen innan och behövde all sömn han kunde få. Men nu gick jag in, väckte honom och förklarade att det nog var på gång och att vi inte skulle åka till Stockholm som vi hade tänkt.
- Är det dags nu? Ska vi åka in?
När jag förklarat att det inte var någon panik men att vi nog inte skulle ut och flänga utan vara beredda på att det nog kan vara bebis på gång så frågar han om jag har ringt till förlossningen, vilket jag inte hade gjort – så han säger åt mig att göra det och avslutar..
- Får jag sova en timme till?
Så jag går (läs: vaggar) tillbaka ut i vardagsrummet och ringer förlossningen. Nu är klockan strax efter 07.00. En supertrevlig kvinna svarar och frågar hur tätt värkarna kommer och hur intensiva dom är, hur ont det gör osv. När jag förklarat hur det ligger till så säger hon lättsamt
- Det är du som bestämmer, hur ont gör det? Vill du komma in på en gång?
- Nej, nej.. så ont gör det inte. Jag kan vara hemma ett tag till.
Och med det så lade jag på luren och fortsatte vagga runt i lägenheten.
Ca tjugo minuter senare kryper jag ner bredvid Fredrik i sängen. Nu började värkarna göra ondare och jag kände att jag behövde hans stöd. Vi ligger kvar i sängen och pratar mellan värkarna, som kommer med ca 3-4 minuters mellanrum nu och håller i sig i ca 40-45 sekunder. Efter ett tag börjar jag gråta när jag får en värk och då börjar Fredrik förstå att det verkligen är allvar. Han slänger fram handen och upprepar ett och samma ord. - Andas, andas.. glöm inte att andas.
Nu vill jag inte ligga ner längre, så vi går upp och jag försöker få på mig lite kläder (har fram tills nu gått runt i handduk sedan duschen) och nu gör värkarna riktigt ont. Till slut bestämmer jag mig för att jag vill åka in. Så Fredrik äter lite frukost (jag försökte äta, men det gick inte) medans jag ringer förlossningen igen. Kvinnan som svarar nu är inte alls lika trevlig som den första men efter att jag fått en värk i örat på henne så går hon med på att vi kommer in.
NU börjar jag packa väskan.. haha
Babyväskan var redan klar sedan några dagar men att jag skulle packa min egen väska hade jag inte riktigt tänkt på ännu.. (det var ju trots allt tre veckor kvar tills det var dags)
Men vi slängde väl ihop lite saker, och Fredrik hjälpte mig ta på strumporna innan vi tillslut kände oss klara för att åka. Fredrik slänger på sig väskorna och tar bilbarnstolen i ena armen och mig i den andra och så beger vi oss mot bilen.
Halvvägs till bilen så måste jag stanna för att jag får en ordentlig värk. Nu först börjar jag bli lite nervös.. vad har vi gett oss in på?
När vi kom in till förlossningen är klockan ganska precis 8.45 och vi blir visade in till ett undersökningsrum där de kopplar på CTG-apparaten på magen för att mäta värkar och bebisens hjärtljud. Innan de kom in och kopplade på alla grejer så gick jag på toaletten och då lossande slemproppen – där och då, inne på förlossningen!
Fredrik tyckte att värkmonitorn var väldigt rolig eftersom han kunde se innan värken kom att den var på väg. Det hjälpte ju inte mig det minsta dock, eftersom han är så kass på att dölja saker så jag såg ju direkt på honom när en värk var på gång. Blev med andra ord inte så mycket vilande emellan värkarna. Nu låg dom på 3-4 minuters mellanrum och höll i sig i ca 45 sekunder.
Efter ca fyrtiofem minuter kommer barnmorskan in och konstaterar att värkarna kommer ”som de ska” och hjärtljuden ser bra ut, så då var det bara gynundersökningen kvar. Satan vad ont det gjorde!
- 4 cm öppen, då har du jobbat på bra där hemma!
Så vi fick kläder som jag kunde byta om till (supersexiga nättrosor och urtvättad skjorta) och sen blev vi visade till ett förlossningsrum.
(Härifrån och framåt har jag dålig koll på tider osv. så framöver använder jag mig av förlossningsjournalen.)
10.00 Har vi kommit in på rummet och jag har provat lustgasen. Ganska snabbt konstaterar jag att det inte var något för mig. Jag gillade inte att jag blev ”lealös” i benen och att jag inte hade kontroll på situationen.
11.00 Får jag prova varma kuddar. Jag hade ju sådan förbaskad ryggvärk hela tiden, kändes ungefär som att hela ryggen skulle gå av på mitten. Dom hjälpte ganska bra, men kallnade rätt fort också. Inte för att jag egentligen märkte av det. Jag hade fullt upp med att andas igenom varje värk.
Spenderade ganska mycket tid på bollen, provade även gåstolen – men eftersom att ryggen gjorde så himla ont så gick det inte att gå runt. Bollen blev min bästa vän under förlossningen!
11.30 tog de hål på mitt fostervatten som ännu inte hade gått, i förhoppningen om att jag kanske skulle öppna mig mera. Var fortfarande bara öppen 4 cm när de tog hål. Men inom ca femton minuter så var jag öppen 6 cm och efter det så gick det bara rakt fram.
12.30 var jag öppen 8 cm och då hade jag lämnat bollen för en stund och provade istället att ligga på sidan i sängen samt stå på alla fyra (med en saccosäck att lägga tunga magen i)
Strax före 13.00 var jag öppen 9,5 cm och nu gjorde det riktigt ont och började bli jobbigt.
13.30 försökte de få mig att kissa, men det var totalt omöjligt, det gjorde alldeles för ont, så tillslut så tappade de mig på urin.
14.00 Fortfarande öppen 9.5 cm och jag provar alla ställningar som finns. På knä, halvsittande, på sidan med ena benet uppe, bollen osv. osv.
Här minns jag att de pratade om att huvudet låg snett och det var nog därför som det inte hände så mycket. Det hade liksom fastnat lite i ett läge och ville inte ”ramla” ner. Det mesta av vad de försökte förklara och berätta för oss nu fick Fredrik lyssna på och sen återberätta för mig, för jag hade ledsnat på sköterskorna (eller egentligen mest på att inget hände – så jag ”gick in i mig själv”)
Sista gången de kom in och tittade till oss (innan själva förlossningen) hade jag så fruktansvärt ont i ryggen så en av barnmorskorna tog sin knytnäve och pressade in den i mitt ryggslut under värkarna – och det var helt sanslöst skönt! Då fick jag även värkstimulerande dropp för att det skulle komma igång lite. När hon sen skulle gå så minns jag att hon pratade om att de skulle komma in och göra en ny undersökning (för att se hur mycket öppen jag var) kl. 16.30.
Och den tiden etsade sig fast i mitt minne.. då stod jag på knä i sängen, med saccosäcken fasttryckt mot ryggstödet, armarna över kanten och med blicken på klockan.
Den sista tiden var riktigt jobbig, tror att jag småkrystade vid varenda värk vid det här laget, minns att jag sa åt Fredrik ett antal gånger att nu får de ta ut ”den”, nu orkar jag inte mer osv.
Men jag orkade.
Klockan blev 16.30 och barnmorskorna kom in för att göra undersökningen. Vände mig till rygg, halvsittandes och lyfte upp mina knän närmare kroppen..
Jag funderade inte så mycket på det utan fortsatte kämpa med mina värkar. Att Fredrik började trycka ner hakan i bröstet på mig eller att alla barnmorskorna stirrade rätt in i härligheten och fortsatte pressa upp knäna reagerade jag knappt på.
Inte för än ca tio minuter senare då jag frågar rakt ut
- Är den på väg ut? Ska jag krysta? Ska den ut nu?
Jag tog i allt vad jag hade, och använde mina sista krafter – det gjorde så fruktansvärt ont när huvudet skulle pressas igenom och inte blev det bättre för att värkarna avtog i slutet. Strax före sista krystvärkarna så sköt de i mig ordentligt med värkstimulerande dropp för att jag skulle få lite extra hjälp på traven – och det funkade!
16.51 föddes hon – vårt lilla mirakel.
Vår lilla Neija.
3810 g och 49 cm lång.
Huvudomfång: 36 cm
Apgar: 9, 10, 10
12 timmar efter att jag känt av första värken hemma.
9 timmar inne på förlossningen.
20 minuters krystvärkar.
(Varav tio jag inte förstod vad som pågick)
Utan smärtlindring.
Vill jag göra det igen?
Absolut!
Prinsessan Neija
Idag skulle du ha kommit..
Uträkning utgår från dagens datum: Lör 7 nov 2009.
Din graviditet startade Sön 1 feb 2009.
Din menscykel är ca 22 dagar
Du blev gravid ungefär Sön 15 feb 2009 (ägglossningen).
Du är på dag 280 av 280. (100%).
Du är i vecka 40.
Du har gått 39 fulla veckor och 6 fulla dagar (v39+6).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum idag
Du har 0 dagar kvar till beräknad förlossning.
Men du hade bråttom, till våran glädje.
Nu har vi ju fått haft dig hos oss i tre veckor redan.
Tänk om vi hade varit tvungna att vänta på dig ända tills nu, eller ännu längre..
Mamma och pappa njuter varje dag tillsammans med dig, älskade Neija.
Nya prioriteringar..
Som ni förstår är det mycket som händer i våra liv just nu.
Varenda minut går åt till vår underbara lilla tjej.
Vare sig det är mat, blöjbyte eller allmänt mys det handlar om..
Bara att sitta och titta på henne kan ta en hel dag.
Hon är ju så himla vacker, så söt och charmig..
Har aldrig riktigt förstått de som säger att man inte vet vad kärlek är förän man får barn..
Men nu vet jag. Det finns ingenting jag inte skulle göra för henne..
Det kanske kommer dröja lite tills bloggen kommer igång ordentligt igen.
Men just nu känns det som att jag har viktigare saker att ägna mig åt.
Tack för alla gratulationer!
Och tack älskade Fredrik för att du är världens bästa pappa!!
Neija och jag kommer sakna dig nästa vecka, när du börjar jobba..
Kärlek!
Annorlunda fredagsmys!
Annorlunda fredagsmys! Vi är hemma, vi är lyckliga och vi njuter av att vara ensamma och mysa..
Vår dotter!
12 timmar efter första värk så var hon ute - utan smärtlindring. (Stolt)
Föddes 16.51 (18 oktober) var 49 cm lång och vägde 3810 gram.
Hon heter Neija!
Vi är trötta, alla tre, men vi mår bra.
Tack för alla lyckönskningar och gratulationer..
Den här gången då...?
Efter flera dagar av lugn och ro och flera nätter av sammanhängande sömn så börjar magen bråka.
Och den här gången känns det annorlunda.
Hade så jäkla ont i ryggen igår kväll när vi gick och la oss (misstänkte att det var pga allt fejande och dammsugande tidigare under veckan och dagen som var förklaringen till det) så jag satte igång värmekudden och försökte somna..
Men jag tror aldrig att jag gjorde det, somnade alltså, för jag hade fullt upp med att förflytta värmekudden till olika delar av ryggen, samtidigt som jag pinade mig igenom smärtan..
Någonstans runt klockan 4, halv 5 så insåg jag att smärtan inte var konstant, utan att den mera kom och gick.
Men det var inte som de vanliga "värkarna" jag trott mig haft tidigare. Magen blev inte sådär fyrkantig (fortfarande stenhård, men inte fyrkantig) men ryggen gjorde så inåt helvete ont, så något var det iaf..
Så jag plockade fram mobilen, och satte igång mitt superfiffiga program "Värktimer" (finns även på http://www.varktimer.se) för att försöka ha lite koll..
Efter tre värkar med 4-6 minuters mellanrum så förstod jag att det faktiskt var på riktigt..
Så jag gick upp, gick omkring lite, och de fortsatte komma som ett brev på posten - och enligt timern så var det mellan 4-7 minuters mellanrum efter ett tag..
Även om det tidsskillnaden blev längre så steg intensiteten..
Så jag hoppade in i duschen, för att göra det bättre och för att få det att sluta (ifall att det bara skulle vara på låtsas igen - börjar ju liksom vänja mig vid det nu..)
Och nu, efter ca en kvart, tjugo minuter i duschen (orkade inte längre) så är dom fortfarande här..
Hyffsat regelbundet. (Har inte börjat klocka igen, eftersom det var ganska svårt att ha mobilen med i duschen) Men jag skulle väl tro att de ligger nånstans emellan 6-8 minuters mellanrum..
ONT SOM FAN GÖR DET.. och värre lär det bli..
Ska sätta igång timern igen nu och se.. Försöka vila lite och äta..
Kanske blir det bebis idag/ikväll?
Lördag
Idag ska vi på dop 10.30.
Lilla Tuva ska få sitt namn "på riktigt" och invigas i den svenska kyrkan.
Det ska bli trevligt, det är alltid så mysigt med dop.. sen är det ju skönt att kunna få lite tips och ideér tills det är våran tur.. och dit är det ju inte såå långt..
Efter dopet så har Fredrik lovat att vi ska kika på något lopp, eller liknande som hans kompis (mina också numer) springer i, och efter det ska jag se om jag har någon ork kvar för att ta mig till Stockholm och Daniella.
Det är ju tjejkväll där ikväll - och jag vill väldigt gärna vara med, men jag känner redan nu att jag nog inte kommer att orka..
Energitjuv! (bebis alltså)
Ifall det inte blir någon Stockholms tripp så skulle nog Niclas och Sara (Tuvas föräldrar) komma förbi på middag och Niclas skulle nog ta med sig sin kamera så vi kan ta snygga magbilder.
Börjar ju bli lite halvpanik med det nu, känner jag.. eftersom bebis kan få för sig att ploppa ut närsomhelst from nu och 21 (+14) dagar framåt.
Anyway.. hur kvällen slutar visar sig.
Nu ska jag försöka samla energi nog för att ta mig igenom dopet till att börja med. =)
Hoppas alla ni har en kanon lördag!
Vecka 38 (37+0)
Beräknat förlossningsdatum: 2009-11-07
Du är i månad: 9
Du är i vecka: 38 (37+0)
Antal dagar kvar till förlossning: 21
Vecka 38
Barnet
Vikten är oftast mer än 3 kilo. Barnet räknas som fullgånget och många föder i den här veckan. Det är barnet själv som bestämmer när det är dags att födas. Forskning visar att graviditetslängden finns programmerad i arvsanlaget. Det är nedärvt från dig och din partner och har bestämts efter vad som är en normal graviditetslängd i just ert fall. Har du inte packat din bb-väska är det hög tid att du gör det. Låt den stå redo så att du inte behöver tänka på om du fått med dig allt när värkarna väl startar. Det är mycket barn i magen och moderkakan är mellan 20-25 cm i diameter. Den väger ungefär ett halvt kilo och det är av stor betydelse att den fungerar fullt ut.
Mamman
Hos rökande mödrar ses ofta kalkinlagringar i moderkakan. Följden blir att den inte fungerar lika bra. Nu när barnet behöver extra mycket näring kan det hämma tillväxten och kanske leder det också till att barnet inte orkar med ett förlossningsarbete lika bra som den annars skulle ha gjort. Du kan känna hur barnet trycker och pressar nedåt mot underlivet. Många barn sjunker ännu djupare ner. Ditt bäcken är något vidgat och barnets skallben har förmågan att omforma sig för att passa in i förlossningskanalen. Det kan vara svårt att hitta bekväma ställningar att sitta och ligga i. Magen är hela tiden i vägen. Du väntar på det första riktiga tecknet på att förlossningen startar. Hur känns en värk, kan vattnet gå utan att jag märker det, vad gör jag om det startar med en blödning? Det är många frågor som din barnmorska alltid kan ge dig lugnande svar på.
Egna kommentarer
Det går så sinnessjukt fort!
Att bebis ligger med huvudet i bäckenbotten känns ordentligt kan jag säga. Ligger och pressar, och så från ingenstans så hugger det till i underlivet och det ilar hela vägen upp i hårbottnen. Så kom h*n åt en nerv igen..
Ah, det är en helt underbar känsla (NOT!) men det är ju skönt att veta att bebis sjunker neråt hela tiden. Då går ju allt i rätt riktning.
Börjar misstänka att jag har fått urinvägsinfektion, eller att det är något annat knas, för jag har ganska mycket äggvita (eller vad jag tror är äggvita) i urinen och ibland svider det till lite. Det kan ju även vara bebis som kommer åt en nerv igen, men för säkerhets skull så ska jag ta upp det med barnmorskan på tisdag. Kanske tillochmed höra av mig till förlossningen och be om att få komma upp med ett urinprov innan dess, för att vara på den säkra sidan liksom..
Vill ju inte att nåt ska bli knas nu, när det är så nära..
Tänk, om 21 dagar (eventuellt lite till) så har vi en bebis!
Längtar!
Lunch med pappa
Pappa kom förbi och vi promenerade ner till Heidenstamstorg och åt pizza. Mums!
Blev en hel del diskussioner angående bebisar, uppfostran, familjeliv osv..
Väldigt trevlig pratstund över en bit god mat.
Promerade hem igen och skulle bjuda på kaffe, men då kaffebryggaren är obrukbar och pulverkaffet var slut så fick det bli te istället.
När han åkt hem (för ca 20 minuter sedan) gick jag ut till tvättstugan och bokade tid - måste ju hinna tvätta våra kläder till kvällen, samt sängkläderna som jag rivit ur sängarna under mitt städande av sovrummet.
Som tur var så fanns det tid direkt, så nu ligger första maskinen inne och borde vara klar om ca 20 minuter.
Har sedan dess dammsugit sovrummet (och även hallen fick sig en omgång till) och hade tänkt torka golvet.
Men så slog det mig att golvrengöringsmedlet tog slut igår och att jag inte köpt något nytt (hade ju kunnat göra det när jag ändå var nere på torget? men har man minne som en guldfisk så har man)
Nu hade jag iallfall tänkt att jag skulle slänga mig in i duschen, och börja göra iordning mig inför kvällen.
Vill inte behövs stressa sista minutrarna innan vi ska åka och inte känna mig helt nöjd med resultatet.
Så, kanske hinner uppdatera er mer innan kvällen, men annars så hörs vi imorgon!
Tjing tjing!
Godmorgon världen!
På något sätt blev det större och ljusare än tidigare och det märkte även Fredrik.
Jag kom på ytterligare smågrejor under natten som jag skulle vilja lägga till, men dom får dyka upp efter hand när det går. Bla ett paraply-ställ (ett snirkligt fint, svart ställ med "droppkopp" för vatten - kanske ska be Mats om att göra ett sånt?) och ett nyckelskåp alternativt krokar på väggen (eller en skål på kistan eller bänken).
Problemet med en skål, som vore det lättaste alternativet är att jag redan nu vet att det kommer samlas en massa skit där om vi har en sån.. för det är vi experter på, bägge två.. :(
usch usch..
Sen såklart så fattas det lite vägghängda ljusstakar och foton på väggarna, men sen känns hallen bra, tillochmed skolkorridors känslan försvann.. och även lite av mitt hat mot färgen på väggen - kanske blir så att vi behåller den, och bara målar över alla fula märken som blivit..
Lovade ju lite bildbevis.. men uppladdningen verkar inte vilja fungera, så vi får spara bilderna till en annan dag.
Jag är iallfall nöjd med mitt jobb - och det verkade som om Fredrik också var det - så det är det viktigaste!
Idag hade jag tänkt ta tag i sovrummet..
Vi har haft två busiga katter där inne som lekt världskrig, vilket resulterat i kaos.
Så det måste egentligen bara städas - det piffade jag ju för några veckor sedan, så det är ju redan klart.
Och det är väl tur det, för idag har jag inte riktigt lika mycket tid att lägga på rum-piffning (kul ord va?), för om en stund kommer min pappa hit, så ska vi gå och äta lunch (jag måste alltså piffa mig själv lite grann.. :P) och sen ikväll ska vi på avslutning med Fredriks fotbollslag - middag och fest. Så tills dess måste jag ha tvättat det vi ska ha på oss (eftersom det är katthår på allt) och även hinna piffa mig för fest.. och som vi alla vet så tar det en jäkla tid när man, förutom ett hår som inte går att göra något med, har en 15kilos mage som är i vägen överallt..
Anyway.. Nu har jag inte tid att sitta här längre, måste göra mig klar för lunchen med pappa.
Vi hörs senare!
Så var jag igång igen..
Så mycket pysslande, städande, möblerande, torkande och dammsugande osv som jag ägnat de senaste veckorna/månaderna åt (när jag haft ork vill säga) har jag nog ALDRIG gjort under mina 23 år.
Och bebis blir så arg när jag håller på.. (både sparkar och bökar runt och "sätter igång" en massa sammandragningar)
Ojoj..
Men jag får så mycket ideér ibland och vissa dagar orkar jag ju mer än andra, så då är det bara att passa på när både inspirationen och orken sammanfaller på samma dag.
Idag var det hallen som fick sig en omgång.
* Har plockat undan sommarskorna och de jackor som är ämnade för lite varmare dagar än vad vi har att vänta.
* Har organiserat alla mössor, vantar och halsdukar, i varsin korg i hyllan - ordning och reda!
* Har bytt plats på kistan och hallbänken - och på nåt sätt gjorde det att hela hallen kändes mycket större..
* Har dessutom dammsugit hela hallen, torkat golvet ett antal gånger och torkat av alla hyllor, bänkar, skohyllan och tillochmed torkat av ytterdörren.
Nu vill jag bara ha upp spegeln på väggen ovanför kistan, samt köpa lite smått och gott (läs: pynt) från IKEA, sen tror jag nästan att hallen kommer kunna räknas som klar.
Spegeln får vänta tills Fredrik kommer hem (och tills han har skruvar, pluggar och andra nödvändiga detaljer för att få upp den på väggen) men resten kan jag fixa om bara en liten stund, då Anna kommer hit och hämtar mig och våran bil - så ska vi ta en sväng till just IKEA.
Så.. får se om det kommer upp bilder senare under dagen - på det färdiga resultatet!
Nu måste jag slänga på mig lite kläder..
Tjing tjing
(Snart)Mammaledig - men var är mamma?
Känner mig redan rastlös.
Vaknade imorse (efter en helvetesnatt som jag strax ska berätta mer om) och kände att "idag ska jag ta tag i lägenheten, styra upp allt som är oorganiserat och se till att det är fint och städat när älskling kommer hem"
Men jag hamnade i soffan.. har fortfarande inte gett upp hoppet dock. Behövde bara få lite lugn och ro i hjärtat och hjärnan först - innan jag kan ta tag i mitt hem.
Så.. angående natten.
Min mamma opererades igår morse (för ryggproblem) och beräknades vara klar någon gång på eftermiddagen. Så hela kvällen igår så satt jag med telefonen i högsta hugg ifall hon skulle ringa. Ville ju veta hur det gått..
Men telefonen var tyst.. knäpptyst HELA kvällen..
Försökte tänka på annat och engagerade mig i fotbollen istället - och alla vet ju hur det gick?
(helvetes jävla skit - vilket värdelöst VM det blir i sommar.. utan Sverige?)
Efter ytterligare några timmar inser jag att jag måste försöka sova (jag vaknar ju av telefonen om den ringer).
Dubbelkollar att ljudet är påslaget och lägger den precis bredvid kudden och gör mig redo för att sova.
Magen är bökig, vill inte ligga så som jag vill, så jag vrider och vänder mig en sjuttioelva gånger innan jag somnar till..
Vaknar helt dösvettig ca tio minuter senare.. (har drömt den första av nattens tusentals hemska mardrömmar)
Och tårarna börjar spruta.. och dom bara rinner och rinner, finns inget slut - näsan rinner, ögonen rinner och halsen är tjock av tårar.. :(
Vill inte väcka Fredrik, som sover och ska upp till jobbet, så jag försöker hulka för mig själv så tyst som möjligt..
Så här fortsätter natten, jag hinner inte mer än blunda innan nästa skräckscenario flashar förbi och tårarna forsar igen.. Till slut lyckas jag iallafall somna, och vaknar bara några gånger till under natten för att kissa och kolla telefonen stup i kvarten..
Fortfarande inget ljud från mamma.. :(
När Fredrik gör sig klar för jobbet imorse vaknar jag igen - kommer på att jag måste kolla om hon hört av sig via nätet.. besvikelse när jag upptäcker att det är lika tyst där som i telefonen..
När Fredrik gått lägger jag mig i sängen och gråter ytterligare en skvätt innan jag somnar igen (kommer nog inte kunna gråta på flera veckor nu.. har tömt tårkanalerna helt)
När jag sen vaknade för nån timme sen, och fortfarande inte hört något så ringde jag växeln på Akkis, blev kopplad till avdelningen där mamma ligger och fick prata med nån i "receptionen".
"Dom går rond nu.. kan du återkomma efter 14, så kan du få bättre svar på hur hon mår"
FAAAN - dit är det ju evigheter.. :(
Tre minuter efter att jag lagt på, så ringer hon - mamma alltså.
LYCKA!!
Hon är trött och har ont, men mår bra.
Så var min dag räddad.
Nu kan jag städa i lugn och ro..
Fem blev ett
Har nyligen kommit hem från jobbet.
Var en relativt lugn dag idag.. bebis var ganska lugn också - och det var inte jättemånga som ville köpa snus vilket resulterade i lite mindre mängd sammandragningar än vanligt. :)
Skönt!
Men jag fick en ganska så positiv överraskning när jag kom till jobbet idag.
På dörren in till omklädningsrummet satt en lapp med mitt namn på.. öppnar, läser och ser att mina sista fyra pass i nästa vecka har blivit borttagna. Så imorgon jobbar jag mitt sista pass innan jag blir helledig!
Jobbar 8.30-13.45 och sen är jag ledig ända fram till bebis kommer.
(sen är jag ju inte ledig - då är jag mamma)
Anyway.. nu ska jag och älskling plocka undan lite i köket innan vi lagar middag.
Han kom också nyss hem - jobbade över idag.. han är så duktig min man!
Så.. from torsdag är jag ledig - någon som vill leka?
Nedräkning..
25 dagar kvar till beräknad förlossning
6 arbetspass kvar innan beräknad ledighet
Spjälsängen och vaggan står bäddade och väntar på att få inhysa en liten bebis.
Skötbordet är förberett för att pyssla om en liten bebis på.
BB-väskan är packad.
Babyskyddet (bilbarnstolen) är rengjord, tvättad och redo att placeras i bilen.
Barnvagnen står och väntar på Babyland - redo att hämtas när vi vill.
Första lagret av blöjor väntar på att få användas.
Babymonitorn är uppsatt, testad och laddad.
Film- och digital kameran laddas för fullt inför förlossningen.
Och tiotusen andra saker är fixat och förberett..
Det enda som fattas är våran älskling..
Vi längtar efter dig, hjärtat.
Mamma känner hur du hickar, vrider och vänder på dig.
Pappa skrattar åt mammas mage varje gång du får för dig att förflytta dig från ena sidan till den andra..
Vi vet att det börjar bli trångt nu.. så när du ledsnat på att trängas här inne så är vi redo att ta hand om dig.
Nu vill vi gosa med dig, lukta på dig, se dig skratta och le.
Vi älskar dig redan, mer än vi själva förstår.
Välkommen!
Halsbrännan från helvetet!
Har hittills inte sovit en minut.. :(
Det är så fruktansvärt obehagligt, och jag vet inte hur jag ska få stopp på det..
Det enda som funkar någotsånär hittills är vatten - massor med vatten.
Men vad händer då?
Jo, då blir jag kissnödig var femte minut..
Aaahhh!!
Blir tokig.
Någon som har något bra tips på hur jag får det att sluta?
Fredagsmys
Precis när vi låg i soffan och diskuterade vad vi skulle äta till middag så plingar det till i våra mobiler och det visar sig vara Petra som är nyfiken på våra planer för kvällen. Eftersom vi egentligen inte hade några (mer än middag, idol och mys) så bestämmer vi oss för att träffa henne och Jonte.
Sagt och gjort.
In i duschen (fan va underskattat det är att duscha - stod säkert där i minst en halvtimme.. hehe) och sen iväg till Willys för att handla till middagen. Det blev fläskfilé, klyftpotatis och beasås. Dessutom gjorde Petra någon mumsig efterrätt (som jag tyvärr inte fick i mig.. det var lite halvtrångt i magen.. hehe)
Sen glodde vi Idol - var ganska så besviken på dom igår kväll - det var ju inte nån som var RIKTIGT bra, utan alla lät falskt och tillgjorda.. njae - hoppas dom rycker upp sig till nästa vecka.. annars kommer jag nog inte orka kolla varje vecka.. :P
Efter Idol så hade vi tänkt att se på film, men både Fredrik och Jonte slumrade till i soffan så jag och Petra surrade lite, klappade på magen och strax innan elva så tackade Fredrik och jag för oss och åkte hem.
Verkligen en supertrevlig kväll! Borde göras oftare..
Idag är det jobb som gäller - både för mig och Fredrik.
Han åkte klockan 6 imorse, var superkonstigt att vakna utan honom en lördag.
Men men.. klockan fem slutar jag och då ska vi åka till min kusin och gratta henne (hon fyllde år i veckan) och sen ska vi hem till mamma och äta middag och kika på fotbollen.
Blir nog ett par öl för Fredrik så vi sover kvar där över natten och sen på söndag tänkte vi åka till Enköping och hälsa på Hanna och pojkarna.
Fullspäckad helg.
Vecka 37 (36+0)
Du är i månad: 8
Du är i vecka: 37 (36+0)
Antal dagar kvar till förlossning: 28
Vecka 37
Barnet
Ca 2.8-3 kg. Nu räknas barnet som fullgånget. Om förlossningen startar gör den det i tid, varken för tidigt eller för sent. Barnet ökar sin vikt med 200-250 gram per vecka och har mer än en liter fostervatten runt sig. Koordinationen är så utvecklad att barnet har förmåga att gripa tag om saker med handens fingrar. Den tränar inför ett liv utanför livmodern genom att dra in och trycka ut fostervatten ur sina lungor. Den lagrar också näring som behövs för att klara en ansträngande förlossning. De allra flesta barn ligger med huvudet nedåt, endast ett fåtal ligger med stjärten först. Om så är fallet gör man vid den här tiden ett försök att vända barnet.
Mamma
Du går troligen på ännu en graviditetskontroll. Är det något som fortfarande oroar dig inför förlossningen så prata med din barnmorska. Det är bra om du som skall bli pappa följer med. Även om du skrivit ett brev med dina önskemål kring förlossningen är det vanligt att man också noterar vad du vill i journalen. Denna kommer personalen på förlossningsavdelningen senare att ta del av. De flesta kvinnor känner av allt kraftigare sammandragningar i livmodern. Det är inte farligt utan en påminnelse om att snart startar förlossningen och mötet med barnet närmar sig. Kanske har du slutat arbeta och inlett dina första veckor som föräldraledig. Du kommer att må bra av att få rå dig själv och att släppa arbetet helt. Du behöver också lite tid att förbereda för barnets ankomst och göra de sista förberedelserna inför förlossningen och den stora omställningen till att bli mamma. Nu kan du vila när du behöver det. Ät som tidigare bra mat, gärna med extra kolhydrater så har du lite mer ork om förlossningen skulle starta.
Egna kommentarer
Hurra!! Bebis är klar!
Nu behöver jag inte skämmas för att jag vill ha ut dig, för nu är du färdig.
Ingenting blir knas om du kommer ut nu, du räknas som en färdig bebis!
Kom kom kom!
Fortfarande ingen bebis..
Hur lång tid det kommer att ta dock - det är ju omöjligt att veta.
Timmar, dagar, veckor - det återstår att se.
Men det är iallafall något som händer där nere och i magen..
Mellan 00-05 så hade jag "värkar" (eller något som jag skulle vilja kalla för värkar iallafall) ungefär fyra, fem stycken i timmen kanske? Inte jätteofta, men återkommande och jobbigt.
Till slut tvingade jag ner mig själv i sängen och satte igång värmekudden.
Bytte position på den ett antal gånger - på ryggen, på magen, mellan benen osv..
Underlättade och minskade smärtan något, åtminståne så att jag kunde somna.
Sov i några timmar, tills mamma kom och lämnade Dizzie.
Var då uppe och gick en liten stund medan hon var här - och kände att det ännu gjorde lite ont.
Ryggen var fortfarande "öm", sammandragningarna var kvar och trycket nedåt/bakåt fanns där som en halvjobbig påminnelse om att jag nog har en "jobbig" dag framför mig.
När mamma åkt, så gick jag och Dizzie tillbaka till sängen för att vila lite till (VILA VILA VILA - se.. jag laddar ifall att) och jag gick nyss upp. Har väl egentligen inte sovit så mycket pga allt men bara det att ligga ner och göra ingenting laddar ju batterierna.
Nu ska jag ta Dizzie och gå ut och gå - får se om det påverkar på något sätt.
Något händer iallfall, som sagt.. men om det bara är förberedelser som kommer fortsätta såhär under de resterande veckorna eller om det eskalerar under eftermiddagen/kvällen och vi har en bebis efter helgens slut det får vi se..
Än så länge räknar jag med att det kommer dröja - hellre räkna med det "värsta" och bli glatt överraskad!
Varning för känsliga läsare..
Så var man vaken mitt i natten igen då, med sammandragningar, ryggont och tryck nedåt.
Börjar se ett samband mellan mina arbetspass och mina sömnlösa nätter.. ?
Jobbade iallafall 14-20 idag och det gick ganska bra.. börjar bli jäkligt tungt nu.
Magen tar i överallt och varje gång jag reser mig från stolen i kassan (för att tex hämta snus eller apoteksvaror) så resulterar det i ett gäng kraftiga sammandragningar. Väldans mysigt. ;)
Men men.. nu är det bara åtta arbetspass kvar - ÅTTA!
Det borde jag väl klara, tycker ni inte?
Fredrik var supergullig och hämtade mig efter jobbet, och så stannade vi på MAX och köpte mat på vägen hem. Riktigt gott!
(FÖLJANDE TEXT VILL JAG VARNA FÖR - KÄNSLIGA LÄSARE BÖR EJ LÄSA VIDARE)
Efter maten slötittade vi lite på tv, och jag kände att jag behövde upp och gå lite, då magen var lite bråkig. Sagt och gjort, jag "promenerade" runt lite i vardagsrummet och stannade till bakom soffan för att pussa lite på Fredrik. Helt plötsligt känner jag att jag "läcker" (vidrigt tänker jag, och tror att jag kissat på mig eller nåt) så jag kilar in på toa (för att "tömma" det sista) och känner hur det rinner längs med benen..
Blir till att byta både byxor och underkläder - och när jag böjer mig ner för att ta fram nya underkläder ur lådan så läcker jag ytterligare lite "sörja" på golvet i sovrummet..
Det är nu jag börjar inse att det nog inte handlar om kiss utan något annat.. vatten? slemproppen? flytningar?
Börjar diskutera med Fredrik - som lugnt och sansat säger åt mig att ringa till förlossningen och fråga..
Ringa till förlossningen?!
Det känns väl onödigt tänker jag.. dom har väl andra viktigare frågor från andra personer att svara på..?
Han får till slut tvinga mig att ringa.
"Vad ska man säga? Vad kommer dom säga?"
Nervös som tusan och med hjärtat i halsgropen så slår jag tillslut numret och en supertrevlig tjej svarar.
Jag sluddrar fram mitt namn och anledningen till att jag ringer - och tillslut så "tar hon över" samtalet och börjar ställa frågor. (Väldigt skönt, tycker jag som skakar som ett asplöv vid det här tillfället)
Hon frågar lite om graviditeten, om den varit som vanligt, om jag känt fosterrörelser senaste tiden osv.
Men mest frågar hon om den här "sörjan" som jag då läckte.. (haha, va sjukt det känns att skriva om) och tillslut så lugnade hon ner mig lite och förklarade att hon nog trodde att det bara var en riklig flytning (tydligen kan dom bli betydligt rikligare i slutet av graviditeten) men om det skulle vara så att det fortsatte rinna under resten av kvällen så skulle jag ringa in igen.. Men tills vidare så var det nog ingen fara.. :)
Okej, tack och hej.
Puh! Mitt första samtal till förlossningen avklarat!
Det kändes faktiskt ganska skönt efter att jag pratat med henne, men samtidigt nervös för att det skulle fortsätta rinna och att jag skulle vara tvungen att ringa tillbaka igen.. haha
Efter en liten stund så gick jag och lade mig.. jag tänkte att ifall det skulle dra igång under natten, så vore det ju bra med lite sömn. :)
Och det var ju en bra tanke - för sedan klockan slog tolv har jag inte sovit mycket.. för då vaknade av att jag läckte något igen.. och sedan dess har det rullat på..
Det har varit toalettbesök, värk i ryggen, domnande ben, sammandragningar, "hugg" i musen och ett ständigt tryck nedåt och "bakåt" (?)
Ett tag fick jag för mig att jag skulle försöka klocka smärtorna (som om det skulle ha varit värkar) men insåg snabbt att det inte var det lättaste - vilket fick mig att inse att det betydde att det nog inte var värkar jag kände.
För det har man ju läst och hört om - att när det är riktiga värkar då VET man det..
Och jag VET ingenting..
Anyway..
Det fortsätter att trycka på nedåt och sammandragningarna hänger med som en gammal vän, men jag antar att det inte är någon risk för att det skulle vara på gång den här gången heller..
Så jag struntar i att ringa förlossningen igen.. dom har säkert annat för sig..
Ska lägga mig i sängen och försöka sova några timmar till istället.
Snart ska Fredrik åka till jobbet och då blir jag ensam hemma hela dagen.. och runt åtta kommer mamma förbi och lämnar av Dizzie (våran hund).
Vi får väl hoppas att jag har rätt nu då.. och det INTE sätter igång ordentligt..
För Fredrik samåker till jobbet - så han får det svårt att bara slänga sig i bilen och åka hem, och jag har ju Dizzie här, så jag kan heller inte bara slänga mig iväg och åka..
Nog för att bebis är varmt välkommen - men just idag är det ju synnerligen olämpligt.
Så.. håll tummarna..
