Så var man vaken mitt i natten igen då, med sammandragningar, ryggont och tryck nedåt.
Börjar se ett samband mellan mina arbetspass och mina sömnlösa nätter.. ?

Jobbade iallafall 14-20 idag och det gick ganska bra.. börjar bli jäkligt tungt nu.
Magen tar i överallt och varje gång jag reser mig från stolen i kassan (för att tex hämta snus eller apoteksvaror) så resulterar det i ett gäng kraftiga sammandragningar. Väldans mysigt. ;)
Men men.. nu är det bara åtta arbetspass kvar - ÅTTA!
Det borde jag väl klara, tycker ni inte?

Fredrik var supergullig och hämtade mig efter jobbet, och så stannade vi på MAX och köpte mat på vägen hem. Riktigt gott!


(FÖLJANDE TEXT VILL JAG VARNA FÖR - KÄNSLIGA LÄSARE BÖR EJ LÄSA VIDARE)

Efter maten slötittade vi lite på tv, och jag kände att jag behövde upp och gå lite, då magen var lite bråkig. Sagt och gjort, jag "promenerade" runt lite i vardagsrummet och stannade till bakom soffan för att pussa lite på Fredrik. Helt plötsligt känner jag att jag "läcker" (vidrigt tänker jag, och tror att jag kissat på mig eller nåt) så jag kilar in på toa (för att "tömma" det sista) och känner hur det rinner längs med benen..
Blir till att byta både byxor och underkläder - och när jag böjer mig ner för att ta fram nya underkläder ur lådan så läcker jag ytterligare lite "sörja" på golvet i sovrummet..

Det är nu jag börjar inse att det nog inte handlar om kiss utan något annat.. vatten? slemproppen? flytningar?

Börjar diskutera med Fredrik - som lugnt och sansat säger åt mig att ringa till förlossningen och fråga..
Ringa till förlossningen?!
Det känns väl onödigt tänker jag.. dom har väl andra viktigare frågor från andra personer att svara på..?
Han får till slut tvinga mig att ringa.

"Vad ska man säga? Vad kommer dom säga?"
Nervös som tusan och med hjärtat i halsgropen så slår jag tillslut numret och en supertrevlig tjej svarar.
Jag sluddrar fram mitt namn och anledningen till att jag ringer - och tillslut så "tar hon över" samtalet och börjar ställa frågor. (Väldigt skönt, tycker jag som skakar som ett asplöv vid det här tillfället)
Hon frågar lite om graviditeten, om den varit som vanligt, om jag känt fosterrörelser senaste tiden osv.
Men mest frågar hon om den här "sörjan" som jag då läckte.. (haha, va sjukt det känns att skriva om) och tillslut så lugnade hon ner mig lite och förklarade att hon nog trodde att det bara var en riklig flytning (tydligen kan dom bli betydligt rikligare i slutet av graviditeten) men om det skulle vara så att det fortsatte rinna under resten av kvällen så skulle jag ringa in igen.. Men tills vidare så var det nog ingen fara.. :)
Okej, tack och hej.

Puh! Mitt första samtal till förlossningen avklarat!

Det kändes faktiskt ganska skönt efter att jag pratat med henne, men samtidigt nervös för att det skulle fortsätta rinna och att jag skulle vara tvungen att ringa tillbaka igen.. haha

Efter en liten stund så gick jag och lade mig.. jag tänkte att ifall det skulle dra igång under natten, så vore det ju bra med lite sömn. :)
Och det var ju en bra tanke - för sedan klockan slog tolv har jag inte sovit mycket.. för då vaknade av att jag läckte något igen.. och sedan dess har det rullat på..

Det har varit toalettbesök, värk i ryggen, domnande ben, sammandragningar, "hugg" i musen och ett ständigt tryck nedåt och "bakåt" (?)
Ett tag fick jag för mig att jag skulle försöka klocka smärtorna (som om det skulle ha varit värkar) men insåg snabbt att det inte var det lättaste - vilket fick mig att inse att det betydde att det nog inte var värkar jag kände.

För det har man ju läst och hört om - att när det är riktiga värkar då VET man det..
Och jag VET ingenting..


Anyway..
Det fortsätter att trycka på nedåt och sammandragningarna hänger med som en gammal vän, men jag antar att det inte är någon risk för att det skulle vara på gång den här gången heller..
Så jag struntar i att ringa förlossningen igen.. dom har säkert annat för sig..

Ska lägga mig i sängen och försöka sova några timmar till istället.
Snart ska Fredrik åka till jobbet och då blir jag ensam hemma hela dagen.. och runt åtta kommer mamma förbi och lämnar av Dizzie (våran hund).

Vi får väl hoppas att jag har rätt nu då.. och det INTE sätter igång ordentligt..
För Fredrik samåker till jobbet - så han får det svårt att bara slänga sig i bilen och åka hem, och jag har ju Dizzie här, så jag kan heller inte bara slänga mig iväg och åka..
Nog för att bebis är varmt välkommen - men just idag är det ju synnerligen olämpligt.

Så.. håll tummarna..