Betald ledighet
Några minuter senare ringer telefonen och det är chefen som ringer och meddelar att hon troligen inte kommer att ha något jobb idag, men om något dök upp så skulle hon höra av sig före klockan 11.
Nu är klockan 11.28 och hon har fortfarande inte ringt - vilket innebär att jag just nu (eller egentligen sedan kl 7 imorse) tjänar pengar medan jag sitter här i soffan, slötittar på tv och surfar runt på nätet.
Underbart!
Det här med att vara anställd av ett bemanningsföretag var inte helt fel ändå.. =)
Men efter idag är det slut.. from imorgon är jag arbetslös. Så jag ska ta mig ner på stan imorgon och skriva in mig på arbetsförmedlingen och be om hjälp så att jag kan få alfa-kassa. Måste ju få in lite pengar om jag nu inte får tag på ett jobb. Fick svar idag angående ett jobb jag sökte för någon vecka sen, och det fick jag inte.. trist, hade verkligen hoppats på det jobbet.
Fredrik har pratat med våran granne angående ett jobb där hon jobbar och förhoppningsvis tycker dom att jag är värd ett jobb. Det känns ju som att det börjar bli ganska stressigt att få tag på ett.. ju längre tid det tar desto mer kommer ju magen att synas och det kommer bli svårare och svårare att få ett jobb..
Förutom allt trassel med pengar och jobb så är livet ganska bra just nu..
Igår mådde jag så fruktansvärt illa.. ville bara kräkas hela dagen, var inte alls sugen på någon mat och hade kramp i sidan av magen..
Idag däremot, skulle man knappt kunna tro att jag är gravid.. mår inte illa, är knappt hungrig eller trött.
Har lite ont i huvudet däremot, men det tror jag har att göra med att jag inte ätit någon frukost ännu..
Borde kanske ta tag i det?
Anyway.. som sagt så är jag ju ledig en hel del framöver som det verkar - så om någon känner för att umgås med mig, så är det bara att säga till.. =)
Nej, nu ska jag fortsätta med mitt latande..
Imorgon ska jag ta tag i mitt arbetslösa liv.. men idag - ska jag bara njuta!
C ya!
Vecka 9 (8+3)
Du är i vecka: 9 (8+3)
Du är i månad: 2
Antal dagar kvar till förlossning: 221
Vecka 9
Barnet:
2-3 cm långt. Stor som en rosenknopp! Barnets hud är mindre genomskinlig. Det går att se näsborrarnas hål och nervsystemet mognar allt mer. Flest nervceller bildas på den plats där hjärnan utvecklas, cirka 100 000 per minut. Barnets inre könsorgan börjar utvecklas.
Mamman:
Din blodvolym ökar. Du blöder kanske lite mer från tandköttet när du borstar tänderna och du får lättare näsblod. Det beror på att genomblödningen ökar i alla slemhinnor. Kanske har du mindre lust till sex? Det är inte ovanligt men det är bra att veta att sex inte skadar graviditeten. En del kvinnor kan i stället uppleva en ökad lust när de är gravida. Det här brukar vara en omvälvande tid för både den blivande mamman och pappan. Att du som kvinna kan uppleva att du svänger mer i humöret än du annars brukar göra är vanligt. Det är för de flesta både starka känslor och ett virrvarr av tankar som avlöser varandra och behöver bearbetas. Det kan vara en påfrestande period innan allt faller på plats igen. Det är naturligtvis också påfrestande att må illa och vara gräsligt trött hela dagarna. Håll ut! För de allra flesta brukar det släppa när du kommer till vecka 12.
Moderkakan växer i takt med barnet. Att den fungerar utan problem är helt avgörande för barnets fortsatta utveckling och tillväxt. Den fungerar både som närings- och syretransportör. I navelsträngen löper 3 blodkärl; 2 vener och en artär. Moderkakan reglerar hormonnivåerna så att en konstant hög nivå av progesteron finns i cirkulationen. Det gör att livmoderväggens muskulatur förblir avspänd och mjuk. Mot slutet av graviditeten, i tid för förlossningen, sjunker progesteronmängden i blodet och det för med sig att livmodermusklerna kan dra ihop sig. Kvinnan får sammandragningar.
Vecka 8 (7+1)
Men nu händer det liksom ingenting.. =(
Magen känns knappt längre, får för mig (framför allt på kvällarna/nätterna) att den har börjat växa ordentligt, men det vet jag ju att det bara är svullna tarmar och livmodern som växer lite (typ)
Men förutom det är det mesta som vanligt..
Mår fortfarande inte illa (om inte till och från var tredje dag räknas), börjar bli mindre trött, inte lika hungrig..
Jag kanske inte är gravid länge?
Nej, men... det händer som sagt inte så mycket spännande nu..
Men inom ett par, tre veckor så kommer det hända massor - nyheten ska berättas och läkarbesök ska gås på..
Då blir det spännande..
Tills dess kommer jag skriva när det händer något specifikt och självklart minst en gång i veckan (då vi går in i nya veckor hela tiden.. hehe)
Igår gick vi in i vecka 8 (7+1 idag)
Beräknat förlossningsdatum: 2009-11-05
Du är i vecka: 8 (7+1)
Du är i månad: 2
Antal dagar kvar till förlossning: 230
Vecka 8
Barnet:
Ca.15 mm. Vikten är cirka 2 gram. Det blivande barnet liknar allt mer en liten människa i miniatyr. Huvudet är i proportion fortfarande stort i förhållande till överkroppen och mycket större än underkroppen. Kroppen rätar upp sig allt mer och början på det som skall bli armar, ben och fötter syns tydligt. Det är full aktivitet i livmodern. Barnet rör sig hela tiden och sover bara korta stunder åt gången. Rörelseimpulserna från hjärnan når nu ända ut i armar och ben. Dessa signaler skickas via nervsystemet ut till musklerna och ger dem instruktioner om hur de skall bete sig. Omvänt går det också information tillbaka från kroppens mer perifera delar. Att barnet nu kan röra sig är betydelsefullt inför den vidare utvecklingen av muskler och leder. Sinnesorganen anläggs. Moderkakan är självförsörjande på hormoner och anlag finns nu till de viktigaste inre organen. Hjärtat slår regelbundet.
Mamman:
Kanske känner du sug efter att äta vissa speciella saker? En del kvinnor upplever att det som brukar smaka gott inte längre gör det. Vissa tidigare angenäma dofter kanske du plötsligt inte står ut med längre. Det är inte så konstigt om du känner av små stick och en förnimmelse av något som liknar svag mensvärk längst ner i magen. Den växande livmodern är nu stor som en apelsin och tänjer på de band den är förankrad i. Det vore konstigare att inte känna någonting alls när livmodern blir större och tar allt mer utrymme i anspråk.
En liten blödning under graviditetens första tredjedel behöver inte betyda att du är på väg att få missfall. Det är relativt vanligt. Är du osäker eller har tilltagande smärtor i samband med att blödningen håller i sig eller ökar bör du däremot ta kontakt med sjukvården.
Migrän - hela dagen
Imorse när jag vaknade hade jag världens huvudvärk - ni som känner mig vet ju att det inte är något ovanligt, så.. jag gick till jobbet som vanligt. Påväg till bussen började jag må illa.. Väl på bussen så mådde jag ännu mer illa.. Var nästan tvungen att kasta mig av så fort den stannade nere på stan. Promenaden (på två och en halv minut) mellan bussarna var välbehövlig, men hjälpte inte alls.. efter ca 400 meter på nästa buss så började det igen..
Jag lovar, jag tänkte hoppa av bussen flera gånger, men lyckades stå ut hela vägen fram..
Men sen fortsatte helvetet.. huvudvärken hade inte gett med sig (trots tabletter) så den blev värre och värre ju mer klockan blev.. illamåendet kom och gick.
Till slut, efter sista fikarasten kl 16 gav jag upp och gick hem..
Har sedan dess legat i soffan och försökt få huvudet att sluta dunka.. tack och lov mår jag inte illa längre, så det är väl påväg neråt iallafall..
Så, det jag trodde bara var en vanlig migrän - som händer jämt - visar sig (antagligen) vara en gravidmigrän.. hehe.
Tänk att man kan skylla alla "sjukdomar" på en liten parvel i magen?
"Jag mår illa" - jag är gravid, så det är inget konstigt
"Jag får migrän" - jag är gravid..
"Jag får andnöd i trappor" - jag är gravid, inget skumt med det..
haha..
I Söndags var vi på dop.
Lilla Viggo fick sina namn - Viggo Daniel. Precis som pappa och storebror.
Det var supermysigt verkligen.. Bara Hanna, Daniel och deras familjer. Och jag och Fredrik, och Sandra.
Superintimt och gemytligt (ordet som Fredrik använde säkert 10 gånger under dagen - jag själv har aldrig sagt det)
Men det var kanon trevligt, alltid lika roligt att träffa Hannas familj, dom är ju (nästan) som min också..
Spenderade ju nästan lika mycket tid hemma hos Elin & Herman (på den tiden Hanna bodde där) som hemma hos mig, om inte mer.. =)
Hanna hade inte lyckats hålla tyst dock - så det första som hände när vi kom dit var att Elin kommer fram och ger mig en bamsekram samtidigt som hon viskar i örat "man får gratulera - hanna svallrade".
Förståeligt, och okej.. Jag skulle ju vilja att det var helt öppet nu.. så, tror knappt att vi kan vänta till efter inskrivningen..
Vi insåg iallafall att så länge inte mamma vet något så kan vi inte umgås med henne och Leo samtidigt.. =)
Leo: Har du en egen bebis?
Jag: Nej, inte än..
Leo: Men du har en egen bebis i magen?
Jag: Ja, jo, det har jag.
Han är duktig han.. Full koll!
Jaja, anyway..
Nu ska jag dyka ner i soffan igen - så jag blir av med den här huvudvärken snart..
Wish me luck!
Vecka 7 (6+1)
Det här har absolut varit den mest skrämmande veckan hittils.
Haft ont i magen till och från, droppat blod när jag varit på och kissat (ursäkta ärligheten, men så är det). Det har dock bara varit ett par tre droppar eller något, så jag har inte känt mig direkt livrädd.. men läskigt är det ju ändå.
Såhär i slutet på vecka 6 så har allting lugnat ner sig, och det har inte varit särskillt jobbigt alls, nästan som om jag inte vore gravid. Men har däremot känt mig betydligt tröttare, ännu mer hungrig och jag tycker mig se en betydligt rundare mage än innan.. (nog för att jag vet att det inte börjar synas förän lååångt fram.. men ändå )
På grund av denna inbillande mage så satt jag och Anna och pratade, och började skämta om att det kanske är tvillingar som växer här inne, och isåfall vore det ju inte alls konstigt att magen redan syntes.. Blev lite nervös med tanke på allt jobb som skulle krävas om det vore två.. nog med en bebis liksom, men två.. då är det tur att man har vänner som Anna.
Jag: Tänk om det är tvillingar? Då skulle man ju kunna se magen redan.
Anna: Ja, tänk om..
Jag: Fy fan va jobbigt.. Som att det inte räcker med en liksom?
Anna: Men det är lungt, om det är två så kan jag ta en sen.. det går bra
Jag: Oh, bär du en i magen också eller?
Anna: Nej, jag tänker fan inte vara någon jävla surrogatmorsa till dig heller..
Jag: Okej, så du vill bara ha en när allt är avklarat
Anna: Ja, det är helt okej.. så får ni lite avlastning liksom.
Hon är rar hon.. undrar vad Danne skulle säga?
Anna: Raring, vi har blivit föräldrar!
Danne: Va? hurdå? När var du gravid? (skräckslagen)
Anna: Nej, men jag fick en av Alex
Danne: Jaha... ehm.. vilken tur! (livrädd)
Haha, jag skulle vilja se den konversationen.. förstå hans min.. hehe..
Hmm.. nu hoppas jag nästan att det är tvillingar - så vi kan ge en till Anna.. haha =)
Nåväl, vi har återigen gått in i en ny vecka.. (jävlar vad fort det går..)
Igår klev vi in i vecka 7.. vad har libero att säga om vad vi har att förvänta oss?
Beräknat förlossningsdatum: 2009-11-05
Du är i vecka: 7 (6+1)
Du är i månad: 1
Antal dagar kvar till förlossning: 237
Vecka 7
Barnet:
Ca 10. mm. Det nya lilla livet i din mage växer med 1 mm varje dag och på en vecka har det fördubblat sin längd. Dess hjärta slår och pumpar blod ut i vävnaderna till den lilla kroppen vars huvud nu går att urskilja. Det går tydligt att se strukturerna i barnets ansikte. Skelettet består i början av brosk men nu börjar förändringen som kommer att fortsätta tills barnet är ungefär 20 år. Handen har samma form som en paddel. Barnet är nästan genomskinligt. Det går att urskilja huvudet och svansen, likaså hjärtat, ryggraden och det som ska bli fingrar i händerna. Underhuden har inte bildats än men bindväven som är början till hud är påväg. Ögonen utvecklas men än finns inga ögonlock. I det som ska bli hjärnan är det en intensiv aktivitet redan nu. Olika delar av den primitiva hjärnan börjar få sina egna specifika funktioner och kopplingar mellan nervcellerna utvecklas fortlöpande. I slutet av den här veckan är ditt blivande barn stort som en ärta. Med ultraljud går det att mäta längden och att registrera hjärtslagen. Det går också att se om du väntar mer än ett barn.
Mamman:
Av och till kan du känna dig yr och körtlarna på dina bröstvårtor blir tydligare. Ännu kan ingen se på dig att du väntar barn men de flesta kvinnor känner förändringar i kroppen.
I går var vi och åt middag tillsammans med Niclas och Sara, som väntar sitt första barn i maj, en liten tjej!
Det var himla trevligt faktiskt, bättre än jag trodde. Vi åt god mat, tittade på tv och pratade strunt.
Tack för en trevlig kväll!
Idag har jag gjort absolut ingenting.. låg i sängen och halvsov till och från fram till typ 13.00, förflyttade mig då till soffan och där sitter jag nu.. haha. Snart kommer väl Fredrik hem och då hoppas jag att vi ska hitta på något att äta och sen typ.. städa? KUL!
Men vi ska ju ha hit en massa folk imorgon, för att kika på melodifestivalen så vi har ju inte så mycket val.
Slutar väl med att jag städar och han sover på soffan, men.. vad gör man inte? =(
Jaja.. nu ska jag klappa mig själv lite på magen och vänta på att karln kommer hem.
Och just de.. btw.. sedan i söndags har bebisen här inne fått ett tillfälligt namn som används flitigt här hemma =)
PYRET! (orginellt va?)
Vilken fräckhet
Jag: Kan inte du hämta colan?
Fredrik: (tittar oförstående på mig)
Jag: Snälla? Jag sitter så dumt till..
Fredrik: Nej, gör det själv om du vill ha
Jag: Men pyret vill ha.. (ler stort)
Fredrik: Och? Då får väl h*n hämta
Utan resultat alltså.. fy fan vilken dålig farsa!!
Ställer inte ens upp för sin unge..
(Btw.. precis när jag skriver det här.. så hämtar han colan - utan att jag ens hunnit upprepa önskemålet)
Sova?
Verkar överskattat.
Det tar typ tusen år att somna, och om jag väl lyckas så krävs det inte mer än att en av katterna byter sovställning så vaknar jag igen, och sen tar det ytterligare tusen år innan jag somnar om..
Lägg då till att jag vaknar och måste pinka eller inser att jag är hungrig en sådär 10 gånger per natt..
Jag kommer fan vara som en zombie snart om det inte ger sig..
Det gör ju inte saken lättare att jag har en karl som somnar på två sekunder och kan sova genom tredje världskriget.
Tråkigt avundsjuk..
Suck.. jag behöver sömn!
Partypooper
Skulle egentligen ha gått på fest ikväll.
Danne fyllde år i veckan och ikväll skulle vi fira med fest och utgång, men partyhumöret var inte direkt på topp.
Så jag blev kvar hemma.. lyckades efter mycket om och men få Fredrik att åka dit iallafall.
Kändes som att jag bara skulle förstöra stämningen för alla om jag hade gått dit.
Gravidhormoner som kokar, allmänt svullen och trött.
Plus att jag, trots goda försök, varken hittade kläder som jag trivdes i eller fick håret att göra som jag ville..
Så nu sitter jag här, ensam hemma och kollar på den sämsta Andra Chansen tävlingen någonsin..
Nåja, sålänge Lili och Susie inte går vidare till final så är inte kvällen helt förstörd..
Vecka 6 (5+1)
Idag, efter att utan reslutat ringt till vårdcentralen för att få en tid för inskrivning, så gick jag dit.
Hoppade på bussen och tog mig ner till Svartbäckens vårdcentral som kommer att bli vår MVC under graviditeten.
Kom in och tio minuter senare hade jag fått tid för inskrivning.
17 april ska vi dit för första mötet. =)
Nu har jag ju dessutom klivit in i en ny vecka, återigen plockar jag info från www.libero.se
Beräknat förlossningsdatum: 2009-11-05
Du är i vecka: 6 (5+1)
Du är i månad: 1
Antal dagar kvar till förlossningen: 244
Vecka 6
Barnet:
5 mm i sitthöjd. Vikten är ca 1 gram.
Nu går det att urskilja ögon, mun och näsa på barnet. Människoembryots mänskliga drag framträder allt mer. Utvecklingen är oerhört intensiv dessa veckor och känsligheten för negativ påverkan som allra störst.
Alkohol, nikotin och andra droger är alltid skadliga men extra mycket under den här fosterutvecklingstiden. Vissa sjukdomar och olika miljögifter kan också vara direkt skadliga för en fortsatt normal utveckling.
Det finns anlag till lungor och lever. Början på det som skall bli armar och ben sticker ut från kroppen som små knoppar. Armarnas skelett växer fram. I den här veckan är också öronanlagen synliga.
Mamman:
Går du i hemlighet och gläder dig över din graviditet? Redan nu kanske du känner dig som ett med det lilla liv du bär på och har en stark önskan att beskydda det. Mår du illa på morgnarna? Smakar inte kaffet lika gott längre? Många kvinnor får halsbränna och brösten kan kännas ömma och spända. Tröttheten och illamåendet består antagligen. Du kan vara mer trög i magen än vanligt. Det tar längre tid för maten att passera ner genom tarmarna och det gör att man får mer gaser i magen. Det är vanligt att känna sig uppblåst. Kanske känner du dig hungrig hela tiden.
Läskigt.. massor som stämmer - om inte allt! =)
Vill bara skrika ut till alla hur det ligger till.
Bebis - mamma älskar dig redan. =)
Avklarat
Har varit en rätt lugn, men hyffsat jobbig dag.
Varje kramp eller "smärta" orsakade oro.
Men nu har kvällen kommit och fortfarande mår bebis bra, förhoppningsvis..
Inget har ju hänt som ska få mig att tänka annorlunda..
Jag håller tummarna.
Och förlåt älskling för att jag skrämde dig idag..
Bebis - stanna kvar härinne nu..
Mamma och pappa vill ha dig kvar!
Nervös..
Inget man blir direkt överlycklig över såhär dags i en graviditet, framför allt inte efter alla skräckhistorier och statistik man läst om.. läste häromdagen att var tredje graviditet slutade i missfall, och om man även räknade med de allra tidigaste veckorna så var det varannan. SKÖNA ODDS!
Så imorse, efter att ha tagit en varm dusch i hopp om att värken skulle släppa - vilket inte hände - så ringde jag till jobbet och sjukanmälde mig. "Har fått en släng av magsjuka, eller nåt.."
Vad ska man säga liksom?
Inte direkt läge att berätta på jobbet att jag är gravid.. framför allt inte nu när jag har chansen att få bli kvar på IKEA även efter det här projektets slut..
Och det känns ju heller inte direkt lämpligt att berätta det en sådan här dag, när man nästan misstänker missfall..
Usch.. hemskt att vara hemma själv en sådan här dag..
Törs ju knappt röra mig i rädsla för att det ska starta något..
Hoppas verkligen att det går över snart.. Nervositeten och rädslan menar jag då..
Smärtan i magen har gått över, åtminståne lite.. Det kommer och går..
Men just nu blev det verkligen tydligt hur många veckor det egentligen är kvar till vecka 12.. fy fan..
Vara såhär nervös tills dess? Really?
KUL!!
Nykterist...javisst!
När middagen väl drog igång och det skulle bjudas på öl och vin så lyckades jag även då hålla mig till vatten - bubbelvatten dessutom - hör och häpna!?
Och inte en enda gång under kvällen fick jag höra någon gliring..
Den enda kommentaren som var lite riktad mot barn hållet, var när vi berättade att vi (Fredrik) köpt bil, en kombi.
Då sa syster "aha.. en familjebli minsann.. nu blir man ju lite orolig"
Suck.. varför kan man inte bara få skrika ut till hela världen direkt? Det skulle ju vara så mycket lättare att bara berätta för alla, så alla var medvetna om VARFÖR jag inte dricker - istället för att behöva hitta på ursäkter hela tiden.. suck..
Om två veckor så ska vi ju dit på fest och då måste jag verkligen ha en bra anledning till varför jag inte dricker, för annars kommer de misstänka ordentligt..
Det vore väl egentligen inte något fel med att berätta för allt och alla.. men tills jag känner, tills VI känner att det är säkert och att inget kommer gå åt skogen så kommer åtminståne jag vara tyst. De finns få som vet redan nu.. och det får räcka med dem. Åhh.. jag önskar bara att veckorna kunde springa iväg så vi kan få berätta för alla att vi har en liten liten bebis på väg. =)
Vet knappt om jag har fattat det själv än...
I fredags var jag hemma hos Hanna och familjen (som vet, btw) och när Daniel kläckte ur sig "tänk på att hon har en liiten liiten bebis därinne i sin mage" till Leo när han busade lite våldsamt så blev jag alldeles chockad själv..
Jag visste ju att det var så.. men att höra andra säga det?
Shit.. det kändes rätt coolt.
Börjar iallfall märka lite symptom nu..
Förutom att brösten fortfarande ömmar som fan, kan ju knappt komma åt mina nipples utan att det gör ont liksom, men förutom det så har jag även börjat pinka desto mer. Vaknar på nätterna och måste springa på toa flera gånger.. Och även dagtid.. behöver inte ens ha druckit något men ändå så trycker det på i blåsan..
Trött är jag.. som sjutton. Kan sova flera timmar och ändå känna mig sjukt sliten när jag väl gått upp. Gäspar typ hela tiden. Och äter som en häst. Hungrig hela jäkla tiden.. fortsätter det såhär så kommer jag ju att väga typ 200 kg när det här är klart. =)
Det ska bli rätt intressant på jobbet den här veckan.. undrar hur länge jag orkar jobba innan jag börjar bli trött, och undra hur många gånger jag kommer springa på toa.. hehe.
Nåväl.. nu ska jag kika lite tv, och sen ikväll/eftermiddag så kommer Karin (Fredriks mamma) och hämtar mig, så ska vi äta middag i Fjällnora ikväll. Det ska bli trevligt, har inte varit där knappt sedan i jul..
Tjingeling!