Idag var första gången som graviditeten påverkade jobbet.
Imorse när jag vaknade hade jag världens huvudvärk - ni som känner mig vet ju att det inte är något ovanligt, så.. jag gick till jobbet som vanligt. Påväg till bussen började jag må illa.. Väl på bussen så mådde jag ännu mer illa.. Var nästan tvungen att kasta mig av så fort den stannade nere på stan. Promenaden (på två och en halv minut) mellan bussarna var välbehövlig, men hjälpte inte alls.. efter ca 400 meter på nästa buss så började det igen..
Jag lovar, jag tänkte hoppa av bussen flera gånger, men lyckades stå ut hela vägen fram..

Men sen fortsatte helvetet.. huvudvärken hade inte gett med sig (trots tabletter) så den blev värre och värre ju mer klockan blev.. illamåendet kom och gick.

Till slut, efter sista fikarasten kl 16 gav jag upp och gick hem..
Har sedan dess legat i soffan och försökt få huvudet att sluta dunka.. tack och lov mår jag inte illa längre, så det är väl påväg neråt iallafall..

Så, det jag trodde bara var en vanlig migrän - som händer jämt - visar sig (antagligen) vara en gravidmigrän.. hehe.
Tänk att man kan skylla alla "sjukdomar" på en liten parvel i magen?

"Jag mår illa" - jag är gravid, så det är inget konstigt
"Jag får migrän" - jag är gravid..
"Jag får andnöd i trappor" - jag är gravid, inget skumt med det..

haha..


I Söndags var vi på dop.
Lilla Viggo fick sina namn - Viggo Daniel. Precis som pappa och storebror.
Det var supermysigt verkligen.. Bara Hanna, Daniel och deras familjer. Och jag och Fredrik, och Sandra.
Superintimt och gemytligt (ordet som Fredrik använde säkert 10 gånger under dagen - jag själv har aldrig sagt det)
Men det var kanon trevligt, alltid lika roligt att träffa Hannas familj, dom är ju (nästan) som min också..
Spenderade ju nästan lika mycket tid hemma hos Elin & Herman (på den tiden Hanna bodde där) som hemma hos mig, om inte mer.. =)

Hanna hade inte lyckats hålla tyst dock - så det första som hände när vi kom dit var att Elin kommer fram och ger mig en bamsekram samtidigt som hon viskar i örat "man får gratulera - hanna svallrade".
Förståeligt, och okej.. Jag skulle ju vilja att det var helt öppet nu.. så, tror knappt att vi kan vänta till efter inskrivningen..
Vi insåg iallafall att så länge inte mamma vet något så kan vi inte umgås med henne och Leo samtidigt.. =)

Leo: Har du en egen bebis?
Jag: Nej, inte än..
Leo: Men du har en egen bebis i magen?
Jag: Ja, jo, det har jag.

Han är duktig han.. Full koll!

Jaja, anyway..
Nu ska jag dyka ner i soffan igen - så jag blir av med den här huvudvärken snart..
Wish me luck!