Var tog veckan vägen?

Det var ju alldeles nyss som jag skrev förra inlägget.. tyckte jag iallafall. Och jag som "gnäller" över hur sakta veckorna går nu, såhär i slutet.. Men tydligen så går dom precis lika fort som under resten av graviditeten.
Shit.. inser ni att jag har gått 32 fulla veckor imorgon? 32?!?!
Vad hände?

Ja, visst.. magen har växt och man har ju märkt av att tiden har gått.. men seriöst?
Var tog veckorna vägen? Var tog sommaren vägen?
Nu är hösten här, med kyligare vindar och mörkare kvällar.. jag älskar visserligen hösten, så mig gör det inget. Men det har gått så himla fort.. jag tycker det var igår som jag hade panik för att IKEA projektet hade tagit slut och jag inte hade något jobb.. Nu har jag ju för sjutton jobbat på ICA i snart fyra månader.. oj oj..

Och vi har kommit lång bit på väg med att färdigställa barnrummet.. Men än så länge så har vi ju tid på oss..
Nog för att bebisar får för sig att komma tidigt ibland, men våran lilla skrutt får minsann ta och stanna där inne ett tag till.. vare sig h*n vill eller inte.. :)

Var ju hos barnmorskan i tisdags och fick veta att magen växt med två centimeter, SF-måttet var 31 cm, och följer därmed fortfarande den övre kurvan på diagrammet.. this is going to be a huge baby! :)
Jag hade även gått upp ytterligare två kilo sedan sist, och ligger nu på "stadiga" 63,3 kg. Wiihoo!
Bebisens hjärtslag låg på 156 slag i minuten och huvudet ligger numer fixerat neråt.. Jäkligt skönt, eftersom vi (mest jag) varit oroliga för att h*n ska lägga sig i sätesbjudning, men det här verkar ju lovande.. det verkar ju även som om plutten har bråttom ut.. eller? Vill du bara göra dig redo, för när det väl är dags? Om 8 veckor?


Alla frågar mig om jag börjar bli nervös än, och jag förstår faktiskt inte vad folk menar.. Nervös för vad?
Förlossningen? Första tiden med bebisen?
Jag kan liksom inte komma på vad det är att vara nervös för..
Vi tog ett beslut för 32 veckor sedan, och det är resultatet av det beslutet vi nu har väntat på sedan dess.
Att ha vår lilla valp, vårt lilla monster här, det är väl inget att vara nervös för? Det är ju det vi har längtat efter.

Och förlossningen.. äh.. ska jag vara ärlig så har jag egentligen inte tänkt så mycket på den.. Den går väl som den går.. klart man har smådetaljer som man "oroar" sig för.. en ganska stor detalj var det där med sätesbjudning, men det verkar ju plutten ha ordnat så fint. Resten kommer väl av sig självt.
Vi, tjejer, är ju skapade för att föda barn, så jag känner mig rätt så säker på att det kommer gå bra.. till slut.


Oj, nu blev det ett sådant här långt inlägg igen.. skulle ju hålla det kort idag, tänkte jag.. :P
Nåja, hoppas ni orkar läsa allt iallafall.
Nu är det någon som "hoppar" på min kissblåsa.. bäst jag går och tömmer, innan det kommer ändå.. hehe