Idag var nog första dagen på länge som jag kände mig helt lugn, avslappnad och bara njöt av att "lata" mig..
Jag vet inte om det har haft att göra med Fredriks plötsliga huslighet, eller om det bara var en sådan dag.
Det har ju inte varit särskillt lungt på bebisfronten, nästan tvärtom.. varit ett himla liv härinne tillochfrån. Men det har bara känts så himla skönt att bara ta det lungt. Och dagen har varit superlång.
Det har inte alls känts som att tiden bara sprungit iväg idag, som den brukar göra på söndagar.. utan dagen har varit lång, mysig och avslappnad.

Tack igen till min underbara sambo som gjort så himla mycket här hemma idag.
Tvättat, plockat, lagat mat och framför allt gjort allt utan det minsta gnäll eller suck, eller tjat.
(Hade han bett mig, så hade jag självklart hjälpt till med något - har ju faktiskt varit behjälplig med vissa saker) men inte ett ord.. Han har gjort allt.. och sen dykt ner i soffan eller sängen bredvid mig igen och myst.

För det har det blivit mycket av också.. mys, alltså..


Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig, mitt hjärta.
Förmodligen leva ett helt annat liv än jag gör nu.. och jag tror knappast att det skulle vara ett bättre liv.
Du gör mig lycklig, varje dag. Genom ett leende, ett ord eller bara en klapp på magen till och från.
Just nu ligger du bredvid mig här i sängen, och sover.. du snarkar inte ikväll, så jag gissar att din nästäppa släppt. Du är alltid lika söt när du sover (annars också, men framför allt när du sover) för du ser alltid så bestämd ut, nästan arg.. :)

Jag älskar dig mer och mer för varje dag.. och för varje minut som går så blir jag mer och mer säker på att du kommer att bli den absolut bästa pappan i världen till våran lilla valp.
Så lova mig att du aldrig försvinner.. att du aldrig lämnar oss.. för vi vill aldrig leva utan dig.

Du är det finaste jag har, och snart får vi en liten person att älska mer och mer för varje dag, tillsammans.