Städhjälp sökes
Jag har säkert varit ute i hallen och vänt fjorton gånger för att jag tänkt börja, men sen gått tillbaka till sängen, datorn och haft ångest.
Jag orkar inte.. känns som att tårarna ligger och väntar på att rinna över varje gång jag gör en ansats till att städa. Jag måste ju.. vi måste ju. Vi måste få det klart. Vi måste få det städat här hemma så vi kan leva ett normalt liv och så vi kan känna att bebis är välkommen när det väl är dags.
För jag vill inte ligga på förlossningen och behöva tänka att "shit, vi kan inte åka hem.. för hela lägenheten är full i skit"
Jag vill ha en fläckfri (nåja.. det är nog omöjligt) lägenhet när jag kommer hem med våran lilla pärla.
En lägenhet som doftar gott och som är ljus och inbjudande.. med ett supercharmigt och mysigt bebisrum som står färdigt och bara väntar på att få inhysa våran lilla ängel..
Men i nuläget känns den drömmen ganska så långt bort..
Och jag vet ju att det är jag som måste göra det, få drömmen att slå in alltså. För ingen annnan kommer ju göra det.. ja, Fredrik såklart, men han ska väl inte behöva göra det själv heller?
Åh, nu önskar jag att vi hade varit lite mer produktiva i början av graviditeten - då på den tiden när jag faktiskt orkade saker..
Varför skulle vi invänta slutet och behöva känna paniken att allt måste blir klart.. typ nyss!?
FAAAAN!!
.. och nu rinner tårarna, fastän jag inte vill..
Men jag orkar inte.. vill så mycket, men orkar ingenting.
Och jag vill inte jobba längre.. jag vill verkligen inte.
Det är tungt, besvärligt, jobbigt och jag får ont i ryggen varenda dag.
Och jag blir stressad för att jag får ont i ryggen och för att jag tycker att det är jobbigt.
Och jag blir ännu mer stressad av att veta att det är en hel jävla månad kvar (och lite till) som jag måste jobba innan jag får sluta.. om inte bebis skulle få för sig att komma tidigare förstås.
Vilket gör att jag hoppas på att bebis ska komma nu..
Och då blir jag stressad för att ingenting är klart här hemma, och att jag inte vill ha hem bebis till det här..
Och då får jag ångest över att jag inte orkar nånting igen..
Ett jävla helvetiskt ekorrhjul har jag hamnat i just nu..
Och jag har ingen aning om hur jag ska ta mig ur det..
Hjälp?
Vännen, andas! Lugnt och fint.
Vad du måste göra är att BE OM HJÄLP!
Fråga på jobbet om du kan sluta tidigare. Det borde inte vara något problem. Prata med Fredrik om att du vill få det städat men inte orkar själv. Han e ju en superkarl juh! Du ska inte gå runt och ha ångest. Det är dumt och det mår inte bebis bra utav heller. Ångra inte saker du inte gjorde för flera månader sen, det hjälper inte heller.
Det löser sej vännen!! Och om det inte är superstädat och fixat till bebis kommer så gör nog det inte heller så mycket, ni kommer vara så upptagna att vara nyblivna föräldrar iaf! : )
Önska jag kunde komma och hjälpa dej med allt.
Stor kram!!
Ta det lugnt! Inget blir bättre av stressen! Det måste faktiskt inte vara superstädat och fint, det måste egentligen inte vara städat alls. Och man ska inte hålla på och dammsuga och fixa med den där stora tjocka magen. Om du överanstränger dig och får ont i ryggen nu så kan det sitta i hela vägen och det kan det ju inte vara värt.
Jag är säker på att Fredrik kan ta ett par kvällar i veckan eller halva söndagen och tokstäda medan du ligger i soffan och kollar på en bra film och äter glass. För du ska faktiskt bara lata dig och bli ompysslad just nu!
Och bebis kommer faktiskt inte behöva något eget rum på länge. Även om det är mysigt så är det inte värt att kämpa sig blå för. Rasmus är 4 månader och han kommer inte ha ett eget rum på säkert ett år. Vi måste liksom isolera och bygga hela övervåningen först... Men det är så mysigt att ha honom inne hos oss så det gör ingenting. Första halvåret minst kommer säkert inte er lilla älskling heller använda sitt rum alls.
Så ta det lugnt, andas, och kolla på jobbet om du kan få lite snällare arbetsuppgifter. Annars kanske du inte ska jobba längre.
Kram på dig
Stumpan... Jag har ju sagt att jag kan och vill hjälpa till! Det är ju bara ringa.. Sa ju det det senast för nån dag sen.
Ta det lugnt vännen. Det ordnar sig! Vad har vi sagt om att stressa?? Det är inge bra...
Om du vill ha hjälp så får du säga till. Jag orkar :)
Puss
