Barnet:

Har ditt barn anlag för mörkt hår, är det nu som det mörka pigmentet börjar produceras. Ögonbrynen växer ut. Lillhjärnan och ryggmärgen är anlagda. Den tunna huden är täckt av det färglösa lagunohåret som troligtvis finns där för att hålla kvar fosterfettet på barnets hud. Det försvinner först i slutet av graviditeten. Genom den sköra huden kan man se små, tunna blodkärl. Kalcium lagras för att skelettet och dess benmärg behöver det för sin utveckling. Barnet kan hicka och gör andningsrörelser med bröstkorgen. 13-14 cm och en vikt på nästan ett hekto. Den där lilla kanske suger på tummen just nu. För nu kan fostret göra det. Och det kan ta tag i navelsträngen och undersöka det där vattenfyllda "rummet" det befinner sig i. Cirka 1,5 liter fostervatten har fostret omkring sig. Vatten som kontinuerligt byts ut mot nytt flera gånger per dygn. Fostervattnet har en rad viktiga funktioner: Det är en miljö där fostret kan röra sig fritt och det skyddar mot slag, om den blivande mamman till expempel skulle ramla. Det innehåller flera näringsämnen som fostret får i sig och när det kan svälja och andas så fungerar det som träning för den föda och luft som barnet en dag ska kunna ta in.
Nu börjar också örat att likna ett öra och det hör mammans hjärtslag - snart även ljud utifrån som till exempel musik.

Mamman:

Ditt hjärta har ökat sin kapacitet. Förklaringen är den ökande blodvolymen. En del kvinnor kan uppleva hjärtklappning vilket är helt ofarligt. De värsta trängningarna efter att ofta gå och kissa har antagligen släppt. Livmodern har vuxit och utvecklas i första hand uppåt vilket innebär att trycket nedåt brukar lätta. Man kan känna sig nästäppt och ha lätt för att blöda näsblod när man är gravid även om det är mer vanligt under slutet av graviditeten.
Nästäppa beror till stor del på den ökade mängden östrogen samt ökad blodmängd som i sin tur mjukar upp brosk och vävnader vilket gör att man blir täppt i de trånga näsgångarna. Det kan i sin tur göra att man snarkar om nätterna. Blodkärlen kan även vidgas vilket medför att man lättare blöder näsblod. Några kvinnor kan känna av ligamentsmärtor: stickande, dragande smärtor från ena eller i bland båda sidorna om livmodern. Men denna typ av smärtor kan du känna av redan i graviditetsvecka 7-8! Smärtorna kommer oftast när du ändrar kroppsställning - när du vänder dig i sängen eller reser dig upp från sittande ställning. Smärtorna beror på att det stramar i upphängningsapparaten till livmodern, i ligamenten. Det är inte farligt för graviditeten och brukar oftast försvinna senast kring graviditetsvecka 20. Man kan nu ofta pressa ut en droppe råmjölk (kolostrum) från ena eller båda brösten - det är inte osannolikt att du kunnat göra det i ett par veckors tid nu. Det är normalt och ett tecken på att mjölkproduktionen har börjat, om än i liten skala.





Vecka 15 (14+0)