Efter att ha gått tillbaka ibland och läst vad jag har skrivit, samt läst andra gravidbloggar så insåg jag att jag inte har skrivit nånting om hur JAG egentligen mår, vilka symptom jag har, vad jag känner eller hur jag har upplevt det här med att vara gravid. Jag har bara lagt ut "vecka för vecka"-inläggen som beskriver hur man "ska" känna/uppleva det just nu.
Men ingen gång har jag skrivit precis hur jag känner..

Så, det tänkte jag göra nu.

Har mått oförskämt bra genom hela graviditeten.
Men det finns ju vissa klassiska symptom som gravida upplever..

Illamående
Minns knappt illamåendet eftersom det var så otroligt lite. Mådde illa några kvällar vilket resulterade i att jag inte kunde äta, utan bara kunde ta några få tuggor och sen ville jag inte ha något mer. Men med tanke på att det hände så sällan så störde det mig egentligen inte alls. Självklart var det lite jobbigt att inte kunna äta all den goda maten som Fredrik lagat, men det hände ju så pass sällan. Jag mådde lite illa ibland när vi åkte bil. Men förutom det så mådde jag knappt illa alls. Och jag har inte spytt en enda gång, under alla dessa månader som gått, så har det aldrig varit så illa att jag spytt.

Trötthet
Jag var hyffsat pigg i början. Orkade betydligt mer än jag trodde. Både på dagtid och kvällstid.
Men när jag hade gått ca tre, fyra månader märkte jag att jag blev tröttare mot eftermiddagen. Hade jag kunnat så hade jag nog sovit middag varje dag, men eftersom jag jobbade så gick ju inte det. Men så fort jag hade en ledig dag så passade jag på att sova. Det här är ju ingenting som är jobbigt, eller ovanligt, utan mest bara en väldigt skön del av att vara gravid. Att det liksom är okej att sova middag en helt vanlig dag - när man egentligen kanske borde ha städat. =)

Hunger
Oj, där märkte jag skillnad nästan direkt. 
Jag åt nästan dubbelt så mycket som Fredrik varje kväll.. (ja, förutom de kvällar när jag inte kunde äta pga illamåendet förstås) Och oftast var jag mer hungrig bara en liten stund efter vi ätit klart. Jag har alltid varit väldigt liten i maten, så det var ju något som även andra reagerade på, och Fredrik är fortfarande rätt chockad över de tillfällen när vi nyss stoppat i oss ordentligt med mat, och jag sen fortfarande var mer hungrig. Men såhär i mitten av graviditeten äter jag mer "normalt" - som jag brukade även innan jag blev gravid. Och jag äter när jag är hungrig och inte för att jag måste.

Humörsvängningar
Jag tycker personligen inte att jag har haft några extrema humörsvängningar.
Fredrik påstod att jag blev supergrinig och lätt "antändlig". Och jag tyckte tvärtom. Jag tyckte definitivt att det var Fredrik som var den griniga av oss.. Jag kunde inte säga nånting utan att han blev supergrinig.
Så där har vi delade åsikter.. med andra ord kan jag inte säga något om det.

Toalettbesöken
Har jag egentligen inte märkt något av, förän nu när den lilla har börjat sparka på kissblåsan.
Det som skrivs att man brukar vara mer kissnödig precis i början, var inget som jag märkte alls. Jag tyckte att jag gick på toa, precis som innan.

Svullen/Gasig
Jag kände mig väldigt uppblåst och svullen på kvällarna och tyckte att magen var helt gigantisk. Men jag kände mig inte mer gasig än annars. Däremot minns jag att jag tyckte det kändes som om magen skulle sprickas närsomhelst. Innan när man var gasig, så kunde man ju oftast hålla in det (haha.. usch vad illa det låter) och nu fick man nästan panik för att det skulle "läcka ut" närsomhelst.. hehe

Nu efter halva tiden har gått har jag märkt att fötterna börjat svullna (vatten antagligen) och fingrarna har blivit lite tjockare (snart måste jag nog ta av mig förlovningsringen, för att den inte får plats längre).

Svullna/Ömmande bröst
Det var det första tecknet som jag reagerade på, som gjorde att jag i första hand misstänkte att jag nog var gravid.
Mina bröst gjorde ofantligt ont, och svullnade mer och mer. Tillslut fick dom knappt plats i mina vanliga BHar längre, (till Fredriks glädje) men dom gick heller inte att komma åt utan att dom gjorde ont.
Nu när dom växt ytterligare kan jag känna att det är väldigt skönt att slippa använda BH vissa dagar, därför att det känns obekvämt och trångt. Dags att köpa ännu större BHar kanske?

Nästäppa
Har varit snorig och halvtäppt i näsan sedan i stort sett vecka 8, och jag nyser väldigt ofta, och det verkar hålla i sig. Det har inte varit så besvärligt att jag behövt använda nässpray eller nåt men lite irriterande är det. Mamma tror att det blir en tjej pga det.. så vi får väl se..

Magen
Det mest klassiska tecknet såklart.. när såg vi magen?
Första gången vi såg någon slags mage överhuvudtaget var i vecka 10, då var det kanske mest gaser - men ändock en mage.. (och jag som aldrig haft en antydan till mage i hela mitt liv tyckte det var väldigt spännande..
Efter det så kom det ju mer och mer mage hela tiden.. och det har varit väldigt roligt att dokumentera den vecka för vecka.

           Vecka 10                                  Vecka 15                                   Vecka 19                         Vecka 22



Kontakten med bebisen
Men den roligaste tiden har ju precis kommit igång.
När vi var på ultraljudet och fick se vår lilla bebis första gången var bland det tuffaste jag varit med om.
Att få se hjärtat slå och att se hur h*n rörde på sig under hela undersökningen var både lugnande och spännande.

                Våran lilla bebis i vecka 18


Och nu, sedan ca fyra veckor tillbaka har h*n börjat sparka och leva om inne i magen hela tiden.
Vilket både är jobbigt, men fruktansvärt mysigt samtidigt.
Fredrik kände bebisen sparka ca två veckor efter att jag känt första riktiga sparken (har även känt någonting ännu tidigare, redan i vecka 15-16 nångång kände jag något slags fladder, som inte var gaser eller hungerkänslor. Men den första riktiga sparken kände jag nångång i vecka 17-18 och Fredrik kände väl i kanske vecka 20 tror jag.
Nu kan man även se sparkarna på utsidan av magen, och man ser dom ordentligt.. framför allt när det är en ordentlig kick.

Det är supermysigt att ha en liten bebis inne i magen.. trots alla sparkar mot kissblåsan (så man nästan kissar på sig), under nätterna när man ska försöka sova och på jobbet när det mest bara "stör".
Jag älskar den lilla som ligger här inne och lever om, oavsett hur mycket den stör min nattsömn eller mitt jobb.
Hellre det, än att jag inte skulle känna någonting.

Vem hade kunnat ana att det skulle vara så mysigt att bli sparkat på varje dag - inifrån?

Att avstå från alkohol
Har inte varit det minsta problematiskt.. självklart saknar jag ju att kunna ta en kall öl under en varm sommardag. Men det är inte alls så jobbigt som folk verkar tro. Jag får ofta den frågan.. om det inte är jobbigt att vara tvungen att avstå från alkoholen när alla andra runt omkring mig dricker. Och mitt svar är alltid detsamma. Det är inte alls jobbigt. Man kan ha minst lika roligt - om inte roligare eftersom man slipper bakfyllan.
Och när det verkligen blir jobbigt, så kan man i värsta fall ta en lättöl eller smaka en mun av Fredrik.


Så.. nu har ni fått läsa lite om vad jag har tyckt och upplevt under den här tiden.
Hoppas det har varit intressant eller rolig läsning..

Något jag inte har sagt är.. fy fan va fort det går.
Jag tycker att det var alldeles nyss som vi berättade för familjen..
Jag hoppas att den sista tiden kommer gå lite långsammare för jag vill hinna njuta lite mer av den här tiden..
Samtidigt vill jag ju självklart att det ska gå fort, för jag längtar ju efter den lilla bebisen.. =)