Hej.. och tack för dina åsikter.

Ja, jag har läst böckerna. Jag har väl, precis som många andra blivande föräldrar plöjt igenom det mesta som har att göra med graviditeten och livet med bebis. Och att man inte ska ha barnet sova längre stunder i vagnen vet jag också. Men jag vet också att de flesta barn inte sover särskillt många timmar i sträck den första tiden.
Och om det går bra att sova i vagnen under dagtid, när man tar långpromenader, så går det väl att sova i vagnen under natten också? Att det sen inte direkt kommer vara mitt förstahandsval av sovplats är ju en helt annan sak.

Sen är ju det mesta man läser rekomendationer och ingenting man måste göra. Alla familjer är olika, alla barn är olika, alla föräldrar är olika och det är därför det finns så många olika sätt att göra saker på. Tack och lov!

Jag tvivlar inte ett ögonblick på att vi säkert kommer sova med bebisen med oss, antingen i sängen eller i vaggan som kommer att finnas i vårat sovrum (som sagt), även fast vi nu tänker att vi ska försöka få bebisen att sova i eget rum så snart som möjligt.. Det är väl klart att man som nybliven förälder vill ha sin guldklimp nära?
Haha.. men man kan ju åtminståne drömma att man skulle klara av att göra som man tänkt.

Att Fredrik (som kommer vara den som jobbar första perioden) kommer få en hyffsat normal sovrytm är jag inte det minsta rädd över. Han skulle kunna sova igenom tredje världskriget - om det så startade i vårat sovrum. :)
Så, även om bebis sover med oss, och h*n vaknar mitt i natten och skriker för fullt, så kommer han troligen ha hunnit somna om innan vi (jag och bebis) lämnat sovrummet.. :) Hehe

Att katter lägger sig vid varma saker är ju helt sant, men jag tvivlar starkt på att någon av våra katter kommer lägga sig såpass nära att dom kväver bebisen. Läste om ett skräckexempel där det hade hänt.. och självklart vill vi ju undvika det.. Men jag tänker inte direkt göra mig av med katterna eller ha dörren stängd till min bebis bara för att en sådan tråkig sak hände, någonstans för länge sen..

Det är ungefär som en, eller flera faktiskt, kompisar frågade oss i början av graviditeten 
"vad ska ni göra med katterna sen då? avliva eller sälja? för ni ska väl inte behålla dom?"
självklart kommer vi behålla våra katter. jag tänker inte göra mig av med våra älsklingar bara för att det KAN hända olyckor.. tills den dagen vi märker att det blir problem, eller att våran bebis är allergisk eller liknande, så är våra katter garanterat en del av familjen.

Och nog för att jag tycker att våran lägenhet är stor, men riktigt så jobbigt är det inte att förflytta sig från ett rum till ett annat för att byta blöjor.. :)

---

Oj, vad långt det blev.
Värst vad folk verkar ha åsikter.. för ett iordningställt barnrum?
Men, det är väl sånt man får räkna med när man har en publik blogg..